Den 11 december 1996 hände det som jag aldrig drömt om skulle kunna hända. Inte än på väldigt länge i alla fall, det låg ljusår fram i tiden.

Min pappa dog. Min pappa, min friska pappa! Han som hade så mycket kvar att ge, han var ju så ung, hade inte fyllt 55 år än.

Min pappa brann för sitt arbete som föreståndare för Motala Museum.
Hans allra största intresse var nog arbetet och forskningen om
jungfru Sophia Isberg.
Som ett bevis för sin arbetsinsats fick han i december 1994 mottaga Motalas Kulturstipendium.
Motiveringen löd: "Charles Karlsson har genom ett hängivet forskningsarbete levandegjort jungfru Isbergs arbeten, och gjort hennes konst och person känd för en bred allmänhet".

Andra stora intressen var att samla på bl.a. fällknivar, fotografera och forska om Motalas statyer och monument och att snida små miniatyrer i trä.

På det här sättet vill jag bearbeta min sorg och saknad, och hedra min pappas minne genom att låta er andra få se lite av hans enorma arbete.

Pappa, jag saknar dig. Sov gott!
Camilla